What The Pho

Egoismen, fördomar, Brüno, halvspråkighet, träna språket genom läsning, mannen på tåget och min läkardröm...

Jag har mycket i mina tankar som behöver rensas. Det är anldening till varför jag är så aktiv med bloggskrivandet. Bloggar massor utan att bryr mig om det är faktiskt någon som läser. Jag är egoistisk. Jag är fördomsfull. Jag vet. Och jag jobbar på att ändra på det. Inte för någon annans skull utan min egen ...

Thuy har rätt om att man måste ge alla människor en chans innan man dömer personen. Att lära känna är en process som tar tid och jag ofta gärna vill hoppa över. Vilket är ett misstag inser jag idag.

Tillbaks om min dag.

Jobbar i några timmar. Åkte sedan in till stan för att kolla på filmen Brüno.  

                                                                                          "Borat was so 2006"

De andra jämförde filmen med Borat och tyckte att den var mindre bra, men jag har inte sett Borat så den här filmen var Gud. Fick ett gott skratt. En vågad film som jag personligen kan varmt rekommendera.

På tåget satt tjejerna och drömde bort och vaknade inte förrän jag väckte de med min predikan om halvspråkighet. Halvspråkighet är ett problem som förekommer hos många invadrarebarn som blir störda av att man varken behärska svenska eller sitt modersmål. Man har helt enkelt svårigheter att uttrycka sig. Och olykligvis är jag en bland dessa ...

Synd. Men det är bara att bita ihop och fortsätta leva.

Kanske hjälper det genom att läsa och skriva mycket.

Dagens skrivövning:
När tåget stannade i Slussen rusade en man in. Mannen tog tag i handtagen vid nödbromsen, sjönk ner på golvet så småningom och började spy något som liknade blod. Jag vände på mig av ren nyfikenhet för att kolla vad som pågick. I det här läget hade redan några människor redan samlat runt mannen. Det röda fick mig att tänka på blod och vidare på något allvarligt som kunde har inträffat mannen. Jag föreslog ambulans men en äldre herre skadade på huvud och sa att det var rena fylleriet. Kände plötsligt ilskan. "Han får fan skylla sig själv" - tänkte jag kall och fortsatte konversation med vänninorna.
Mannen vaknade till strax efter och mumlade något som jag inte riktigt uppfattade. Han var nämligen turist i Stockholm. Stationen han nämnde tillhör blå linjen och eftersom tåget åkte på den grönna skulle det innebära att hanmåste byta i Gullmars. Vilket kan vara knepigt för en berusad turist.
Till min förvåning klev mannen och alla som "hjälpte" honom av i Gullmars. Han för att byta men de andra.? Skulle de av i Gullmars eller kände de sig skyldig att hjälpa? "Gud så söta människor!" - tänkte jag högt och skämdes. Jag som skulle bli läkare och kunde strunta i en människa bara för att han har valt att dricka ihjäl sig. Är inte det läkares jobb att hjälpa alla oavsett vad den människan har utsatt sig själv för, eller om läkare ochså har rätt till val? Jag funderar på det. Svaret på frågan skulle avgöra om läkaryrket är något för mig.

/ Emma