What The Pho

Som vanligt somnade jag vid 4 tiden fastän jag la mig runt 12-1. Vaknade lite tidigare än vad jag skulle göra för att laga mat idag. Min mamma bad mig göra det. Jag var så himla trött så jag låg kvar typ en timme. Sen så tvingade jag mig upp för annars skulle jag inte hinna. Lagade mat med halvöppna ögon typ. Woops ett ägg föll ner och jag ba ooh f*ck that. Blev klar efter 20 minuter. Åt lite och sen bytte om och kilade iväg.

På vägen hem skulle jag byta tåg i globen. Men hagsätra tåget åkte precis när jag kom. Så jag bestämde mig för att ta en runda i globens gallerian. Och där hittade jag ett par jeans shorts och en tröja. De var fina :D Blir glad av att shoppa. Men sen när jag räknar ut hur mkt jag blir av med får jag ångest. Nej jag måste ju spara pengar. Ska försöka att inte shoppa mer..




För nån dag sen så kom min älskling förbi mig. Dan efter min filmkväll tror jag. Jag hittade filmen The Unborn så vi tittade på den. Den var läskig. Jag skulle nog inte våga kolla på den själv. Skulle var ensam i nedre våningen helt mörkt. (Om jag var själv.) Men det var ju bra att jag hade sällskap. Sen så låg vi och snackade lite innan vi slaggade haha. Vi kom fram till att alla (de flesta) skräckfilmer inte har ett slut. Att det ska alltid finnas fortsättning lr att det finns kvar/lever vidare. Älsklingen drog ganska tidigt till jobbet nästa dag. Och jag gick upp till mitt rum och somnade om.

When Im making friends, their past is not the most important thing I look at. Its how they are as a person when they are with me or how they truly being themself. Ofcours I want to know their past. But I dont think that just how they were before would be how they are today and tomorrow. (In some case). I think that everybody should have a chance to show how they really are or can be before the judgement. Maybe they changed or isn't what u think they were. And maybe not. Just something that flows from my mind. Dont know why Im writting in english.

//Anniie